En tanke om mord























Tänk om allt levande skrek när man gjorde dem illa.

Då skulle det inte vara lika somrigt och sött att plocka blommor. Ganska brutalt faktiskt.  Man skulle troligtvis inte vara så snabb med flugsmällan heller.

Sommaren hade varit lite mindre vacker.

Koka kräftor till exempel. Jag tror man skulle skrika en del om man blev kokt levande. Plocka blommor till midsommarstången. Döda myggor. Bryta nacken av fiskar. 

Jag hade nog satt mig i ett hörn och gråtit. Och hållt för öronen.

Glada sommarhälsningar från Elin!

Tekniken går framåt, men åt rätt håll?

Träffade en liten 80årig tant idag. Hon var väldigt orolig för att hennes dotter hade glömt bort att möta henne, så hon bad mig ringa till denne dotter på mobilen. Hon hörde så dåligt att hon själv inte kunde prata i telefon nämligen.

Efter det berättade tant att hon minsann hade en telefon hemma som kunde skriva det hon sa och sen skicka iväg det. Massa tekniska hjälpmedel hade hon (gamla människor är väldigt pratsamma av någon anledning). Jag hummade med och svarade att det var bra att tekniken kommit så långt med att hjälpa folk. Då svarade hon något som satt kvar i mitt huvud ett bra tag.

"Det är ju konstigt att man ska kunna få fram så mycket prylar, men inte kan de fixa min hörsel inte."

Det fick mig att fundera. En av människans egenskaper är ju att ta lättaste vägen. Att gena. Frågan är om det kommer hålla i längden. Ibland är det ju faktiskt dagar då tant glömmer att ta med sin speciella mobil, så då får hon stå där med trasigt öra helt okontaktbar.

Det kan nog inte kännas så bra.


// Allt från Ekkin!

På resande fot.

Det är när man reser som man får minnen. Upplevelser. Saker går snett, man får improvisera och fixa till. Konstiga situationer uppstår och man möter intressanta människor. Man sätts själv på prov. Ska jag vara den som gnäller eller den som löser problemet nu? Ska jag gråta eller skratta?

Jag älskar att resa. Och jag är så glad och stolt över att jag faktiskt gör det en hel del. Igår när vi fyllde i sista papprena för intervjun skulle man skriva in alla länder man besökt senaste tio åren. Vi fick ta ett lösblad för att få plats. Kändes bra.

Cypern
Spanien
Norge
Danmark
Tyskland
Belgien
Holland
Frankrike
Turkiet
Storbrittanien


De här två veckorna har det varit en del inrikes. Sånt är också kul! Min väska har varit halvt upppackad, eftersom man ändå ska dra igen. Hemma - Falköping - Hemma - Grätnäs - Hemma/Sundsvall - Stockholm - Hemma/Sundsvall - Umeå.

"WIIIE!" säger jag bara. Lycka är att ha sommarlov. Och att få fara omkring. Dubbel lycka med andra ord.

Falköping, den kriminella staden

Falköping. Vad ska man säga? För er som inte visste, så var jag alltså där en vecka på volleyboll läger.

Den första jag mötte när jag klev av tåget i den nämnda staden var en tant i gul regnjacka. Av henne fick man ett varmt välkomnade. Hon kom fram till mig och sa "Se vad ni ungdomar har ställt till med här inatt!" medans hon pekade på ett par omkullvälta soptunnor. "Ett jordgubbs stånd har ni vält också, ska det verkligen vara på det viset!?" fortsatte hon sedan med.
Ja tant, generalisering är ju väldigt sanningsägande. Jag var ju givetvis med och vandaliserade. Jag svarade med ett "jaa.. det är ju bedrövligt" och knatade förundrat iväg därifrån med min packning.

På vägen från tågstationen till hallen var det överallt planscher med texter såsom "Vet ni något om langning till ungdomar? Tipsa polisen på det här numret". Samt att en kille på lägret blev skallad, sparkad och rånad av någon i moppehjälm, och en tjej blev av med 1000kr. Det var dessutom Överakningskameror i skolan där vi bodde. I skolan.

Ack falköping, den staden verkar ha lagomt med problem med ungdomsbrottslighet.

Men annars var den fin. Fina hus. Mycket gräs. En av Sveriges kotätaste kommuner. Då behövs det gräs.

Ja det var den updaten!
mvh
Elin på resande fot.

/ Nu skulle jag kunna blogga världens längsta inlägg om träningen och sånt också, men det blir för mycket, imorgon sparar vi det till/


Förlåt kråkan

Idag när jag cyklade ned till stan med pappa så förstördes min dag. Och en viss fågels dag också.

När vi cyklade längs gångvägen så hoppar det ut en kråka på vägen. På nått vis så flyttade den sig inte när jag kom heller. Cyklade inte särskilt fort kan jag säga till mitt försvar. Hur som helst, Jag körde alltså över kråkan. Över, inte på. Manglade ned den med mitt framdäck.

Jag skrek. Kråkan skrek.

Den dog.

Tror jag körde över nacken på den. Eller ryggen. Vi hoppas på nacken. Jag känner att jag borde sättas i fängelse för djurplågeri. Eller kanske för vårdslöst cyklande..

När jag kom hem berättade jag det för mamma. Hon sa då att hon förut råkat träffa en fågel mitt i huvudet men en boll när hon golfat. Det där fågeldödandet ligger tydligen i släkten.

 Fågelmördar-gener gör det inte bättre dock, den där kråkan förtjänade att leva minst lika mycket som jag.

Förlåt kråkis, vila i frid.


Jaha, det var det inlägget.

Jag hade ju tänkt ta min tid för ett fint blogginlägg här, men aldrig får man ro och vila. Mor har visst upptäckt att jag har massa saker jag borde ta reda på. Suck. Säkert jättesant, men fortfarande suck.

Kände att jag behövde blogga för att peppa mig själv att komma igång med träningen igen (har slackat i nästan en vecka nu..). Åker ju faktiskt till falköping på fredag för volleybollläger.

KOM I FORM SKITUNGE!

Det får duga som peppning. Nu måste jag ju tydligen ta hand om massa saker innan jag får ge mig ut i spåret.. Samt plugg till matteprov. Tid, var är du min vän?

Återkommer kanske senare. Ha en god sommarkväll så länge!

Låt mig presentera.. Eliten.

Jag känner att något borde bli nämnt.

Något som gör att det gör ont i hela mig samtidigt som jag är lycklig enda ut i tårna. En speciell känsla mina damer och herrar.

Jag vet att jag tjatar, men det kommer bli så otroligt in i helvetes jävla asjobbigt att lämna mina esteter! Min plan var inte att jag skulle hitta så underbara människor på en gång. Jag skulle gå ett år på skvadern, möjligtvis lära mig spela gitarr lite bättre, sedan åka till USA i ett år, och sen efter det plugga vidare två år till. Planerna är ju fortfarande detsamma, men ingenstans fanns det med att jag skulle träffa alla de här.. Nu. Och lämna dem.. Nu. Eller väldigt snart iallafall.

Det var den onda biten. Nu till den lyckliga-i-tårna biten.

Vi hade så otroligt roligt i Matildas stuga! Herregud. Jag ville inte lämna stället. Nu ska vi ju inte beskriva sönder och förstöra allt, men kan ju säga att det var överdrivet lyxigt, överdrivet skrattigt, man kände sig överdrivet bekväm och alla bidrog till överdrivet bra stämning. Den här helgen kommer bli ett stort minne känner jag. Långt framåt kommer vi nog fortfarande säga "Kommer ni ihåg när den och den gjorde det där och det där hos matildas stuga i ettan?"

Överdriver jag nu?

Jag tror faktiskt inte det.

KRAM!





Vi peppar inför helgen!

Ja gott folk, nu är alltså snart helgen kommen. Helgen vi alla väntat på! Iallafall i mina kretsar.

Vi ska nämligen och tämligen ut till Matildas stuga i Älandsbro, en hel radda med folk. Eller stuga och stuga, Matilda är ju som hon är så jag antar att det är finare hus än det jag själv bor i. Där ska vi ha det nog så gott hela helgen! Perfekt avslut för vårt fina år tillsammans. Det börjar kännas nu att jag bara har en vecka kvar med klassen.. Sorg.

Det är lite roligt att alla kära sundsvallare pratar om att "packa" och när vi ska "åka". Som om de skulle långväga, till typ fjällen eller Mallorca. Själv tänker jag ta cykeln eller moppen ut, bara för att jag för en gång skull,  faktiskt bor närmast.

Galet roligt kommer det bli. Sanslöst och Sinneslöst.

Johannes insåg att ikväll var ett ypperligt tillfälle att vända på dygnet, då vi börjar klockan ett imorgon. Jag kan bara hålla med. Vi måste ju hålla oss vakna i helgen! Så nu ska jag spela Sims hela natten. Mitt släktträd börjar ju dra sig mot att innehålla 40st nu. Hehe.

Ja, med vända på dygnet fasoner och pirr i fingrarna av förväntan vill jag bara säga en sak till;

-1337!! <3

När man har ett skrattretande liv.

Fia på vägen hem, Angående nära döden upplevelser;

- "Och då såg jag hela mitt liv pasera i revy."

Kul liv!

Vi kan dra en till. Sandra och mitt samtal, om de svenska titlarna till Twilightserien.

S; "Men varför heter de så? De gör de ju inte på engelska"
E; " Det är ju fina citat ur boken jue! Om jag kunde drömma, så skulle jag drömma om dig."
S; "Jaha! Så.. När jag hör din röst... Så hör jag dig?"

HAHA :D

Oj, jag skulle kunna citera en hel del av Dario och Ania nu också, men det hinner vi inte med. Tänk vad mycket roligt folk hinner med att säga på en dag.

Godnatt, sov underbart!


If you're gonna be dumb, part two

Istället för att plugga inför de två proven imorgon har jag nu alltså.. ritat. Well done me!



Dessutom drack jag te samtidigt som jag ritade. Ni kan ju gissa vad som hände när jag skulle svepa bort lite suddstjoffs.

Te i hela rummet! Vanligtvis när man spiller ut glas och koppar så råkar man ju stöta till koppen, så att den snällt tippar åt sidan och gör ett  litet blött helvete av allt. Jag kastade den snarare med ett slag. Den flög. Det blev blött. Jag är starkare än vad man tror.

När man är ensam och just kraschat något så blir det så konstigt obekvämt tyst efteråt. Man sitter ensam och lite chockad och iakttar hur vattnet sakta droppar ner från skrivbordskanten. Eftersom jag just tittat på filmen Anger manegement Så gick det inte att undgå att höra Jack Nicholson röst fylla i tystnaden med att säga; "And how does this make you feel, can you describe it?"

-Klantig och lite våldsam kanske.

Koppar borde ha plattor gjutna under sig, så att de inte går att välta. Dessutom ser jag nu att jag skrivit fel på min teckning, attans. You goTTa be tough** menar jag jue.

New moons varulvar

Tack tack tack tack tack tack tack tack tack!

TACK GODE GUD!

Eller snarare, tack skaparna av new moon filmatiseringen!

Varulvarna är faktiskt vargar i nästa twilight film. Något som är lite udda inom varulv på film. Av någon anledning misslyckas filmskapare jämt med varulvar.

Det var bara det jag skulle säga. Det är ganska viktigt i min värld som de flesta redan vet, men kanske inte i allas.. 

TACK!

11 Augusti kom tidigare inatt

Drömde att jag åkte till Algerios (min värdsfamilj to be) . I bil med min familj. Dessutom var jag inte förberedd, dom bara drog mig med. Det var lite konstigt, fast drömmar ska ju vara konstiga.

I Nevada var det jättemycket kullar och konstiga träd, och  jag hann bara träffa Paul. Av någon anledning kunde jag inte säga något på engelska förutom "Hello", så det vart inte så mycket pratande. Precis när min familj skulle droppa av mig och Paul vid deras hus så vaknade jag med; "Fan också, det var bara en dröm."

Dessutom tänkte jag sen att, ahmen det är ju faktiskt bara en månad kvar tills jag verkligen åker!

Vilket är fel. Vet inte vad jag fick det ifrån. Dessutom är Nevada geografiskt sett ganska platt och oträdigt, och jag har alltid tänkt att det är Corrina som skulle möta mig först. Samt att jag åker dit själv med flygplan.

Tvärtom dagen :)

Åker om 2 månader och 10 dagar. för att rätta mig själv. Jag vill åka nu! Gah!

RSS 2.0