Apropå Konst

Fick en urtjusig klänning av Fia och Dan som present för att jag målar väggen! Fyndigt nog är det rosor på den!

Fia tog till och med servettpapper så att hon kunde slå in den, hon vet att jag gillar presenter. Jag gillar inte presenter, jag älskar dom! Speciellt klänningar.
Jag döper dem till där de kommer ifrån, lite utav en samling. Denna är nu ; Johan Nybergs väg. Hur bra som helst.

Lovade också att inte måla i den nya klänningen. Ska försöka låta bli.

Kladdiga skisser på tatueringar som Fia och Dan ska göra! Förhoppningsvis kan jag följa med till tatueraren och se hur han gör klart och förbättrar dom. Häftigt att se någon som verkligen kan sin sak. Helt awesome konstform måste jag säga. Skönt att jag inte behöver sticka nålar i folk, även om det verkar spännande. Jag behöver bara rita!

Jag målade fel rutor svarta längst ner på ugglans vinge, väldigt störande... och klantigt, haha.

ROSEN ÄR KLAR! Alltså, själva rosen. Bladen är fortfaranda i samma stadium... Ska göra klart de nedersta  imorgon och fortsätta dricka upp Fia och Dans snabbkaffe när jag ändå håller på.
För att utnyttja min stillastående målarpose så lyssnade jag igenom Veronica Maggios nya album (som inte är nytt längre, jag vet). Mycket bra! Ganska kort dock. Eller så var det jag som målade snabbt.


Fick färg över, så började måla på resterande tomma ytor. Mig själv. Inser varför man skissar innan man målar, utan det blir allting väldigt kletigt och opropertionerligt. (hur det stavas är ett mysterium)

Hemskt fina sträck ovanför skorpionen måste jag säga. Vackert, blir tårögd.

Dag två på målandet! Liiite mer på väg. Har grundmålat bladen i barna anda. Tjusigt. Och mer på den förbenade men fantastiska rosen som fortsätter att vara klurig. Ska jag hinna bli klar tills lördag? två dar till på mig!

Allt som är roligt hinner man, så det ser ljust ut. Dessutom fick jag se nått avsnitt Naruto i kaffepauserna, hoho. Hejja Kakashi!

Inse att man behöver hänga strumpor mitt i natten är en märklig känsla. Som att äta glass till frukost, eller montera Ikeamöbler med ett glas vin.

Oförutsägbart men ändå tryggt. Klapp på axeln på livet!

Håller på att måla en tavla som handlar om att släppa taget. Att släppa taget och låta sanningen ta en. Men på ett bra sätt. Av någon anledning måste jag hela tiden påminna mig själv om just det.

De som sker får ske, njut av färden.

Därför är det så bra med måleri. Det kan beskriva saker som annars tar fasligt lång tid att beskriva med ord, och som oftast inte ens förmedlar något, det är bara prat.

Den är dessutom målad utan penslar. Vilket betyder att jag blir ett färgmonster, Fantastiskt med färg över hela händera och upp över armarna. Och kanske lite på näsan. Man är som en levande regnbåge. Och det kan ju bara vara bra, eller hur?

Dessutom behöver vi alla lite färg tror jag.

Kände att man måste vara mer duktig på att publicera sin egna musik. Skrevs i vintras, spelades in i våras, lyssna lyssna, kämpade ju med den :D

Det är ju faktiskt helt okej att vara så här lugnt lycklig!

Varför kämpa sig till "framgång" och "meningsfullt liv" när man kan må bra av det man redan har?

Hurra!

Svar på kommentar: du har rätt oliv, självklart ska man inte planera spontanitet! det säger ju emot sig själv. Men det jag försökte var att tänka mig hur man någonsin kan vara spontan och framtidstänkande samtidigt, då jag tyckte att det också sa emot sig själv.

Men det går ju. Fast då är man inte kanske så mycket i tänkandet utav det, utan mer att vad som än händer så leder det till något bra. Själsligt talat.

Nu låter det som om de båda sakerna MÅSTE gå ihop. Neeej. Men det är kul att det är möjligt :D



Jag drömde att mitt hus höll på brinna ner. Och när vi skulle ta det viktigaste med oss var jag sjukt fokuserad på att hämta tandborste och tandkräm. Samt att Johannes (vet inte hur han kom dit) räddade min gitarr, något jag helt glömde bort.

Märkligheterna fortsatte med att min första tanke i vaket tillstånd och i det kvarlevande obehaget var: Kan ett helt hus brinna ner på sims, om inte spelaren vill det?

Spontanitet är bra. Tänka framåt är också bra.

Men de som tänker framåt måste ju alltså fundera över händelseutvecklingar och konsekvenser, framtiden är ju inte bara ett svart hål. Man tar ju det som händer för stunden och ser en framtid av följderna som kan inträffa.

Då är det svårt att vara spontan.

Däremot är det otroligt livande att säga ja till allt som går, och sen få man hantera situationen i vått och torrt. Ge sig själv lite utmaningar i sann Yes,man!- anda, och uppleva världen och livet i dess riktighet. Då är man spontan OCH framtidstänkande!

Men det är väldigt energikrävande.

Så därför kära vänner, spelar jag sims istället.


Kan ta en kopp kaffe sen när världen behöver mig :)

"Du behöver ju inte tänka över det så mycket, bara var och ha det bara bra i stunden istället!" -Dario

Det känns som om jag stressat som utav bara fan och hetsskrivit min bokanalys hela dagen. Har lust att lägga mig på golvet och kräla omkring och skrika "kom och ta mig gud, jag är värdelös! Jag får inget gjort hur mycket jag än sliter! Sparka mig, gör det!"

Sen insåg jag nyss att jag kanske skrivit.. mja inte ens i 3h. Har inte haft några lektioner idag, så resten av tiden har jag suttit och skrattat oseriöst i musikhuset, eller druckit kaffe och pratat med vänner.

Det är märkligt att bara tanken på att jag borde göra något får mig att känna mig sliten, när jag egentligen gjort ganska mycket oslitsamma saker.

Gissa vad jag borde göra just nu? Inte blogga iallafall! Men nu kanske jag skrikit ut min frustation och kan fokusera igen.

Analysjävel, nu ska du allt få se på andra bullar!

Okej, jag har tänkt på en sak. Hur kan man säga saker som "Jag älskar dig inte längre". Det är ju helt absurt. Eller den här: "Det där får mig bara att älska dig mer!". Jag hajjar till varje gång. När blev kärlek något man måste göra sig förtjänt till? Varför ska det bara vara mödrar som har rätt till att älska gränslöst?

Är det så pass illa att de personer i ens omgivning man sägs sig älska, måste hela tiden fylla upp till visa krav för att bli just det, älskade. Som om "älskad" är en titel som man kan avgöra vilka som ska få och inte.

Jag har alltid trott att kärlek är en känsla. Nånting som slår lite extra i hjärtat. Man kan ju inte välja vem man ska älska och inte. Man kan garanterat låtsas, men innerst inne så känns det ju. När det är på riktigt alltså.

Visst finns det människor som moraliskt sätt inte förtjänar ens kärlek. Men hjärtat har väl ändå ingen on n off knapp.
Man kan hata folk. Man kan irritera sig utav bara fan på andra. En del är man kanske till och med rädd för. Men har man älskat någon, så finns det alltid kvar. Som tinnitus. Man hör det inte lika tydligt när allt annat stör, och man vänjer sig och glömmer bort ibland om det varit där länge. Men det finns ju alltid där.

Så jag tycker det här tramset med att överväga om man älskar någon är en förkrånglad förenkling på ett desperat behov av rätt och fel. Kärlek är bra, fluffigt och betryggande. Och allt som är bra är hjärtslitande ibland. Låt det vara så.

Hittade en jättefin bok idag på bokhandeln. Den var gul, och hade en mycket märklig titel. Något med "För kreativa själar som vågar ändra sig innan de tänkt tanken." Eller något liknande. Sen när man öppnade boken så var allt uppochner. Jag blev stormförtjust. Visade den för Johannes och vi kom in på att det här med att man får inte köpa sådana böcker. Ni vet såna där Bra för själen-böcker. För då tror folk att man är deprimerad. Jag höll med, för jag hade tänkt tanken själv.

Men så kan vi ju inte ha det! Varför ska man behöva vara ledsen innan man får söka sig till lycka? Lyckliga människor kan väl fortfarande sträva efter mer lycka, tycker jag. Man kan ju inte gå omkring och känna att man inte är tillräckligt olycklig för att få göra saker. Som att äta glass och choklad. Det borde lyckliga människor också få göra utan dåligt samvete.

Och att läsa böcker om hur du samsas med själen. Utan att vara det minsta deprimerad.

Kram, Elin.

Jag och Kimmie håller på att måla hennes vägg litegrann!

Sitter och forsoker lara mig Photoshop, hah.













Jobbar pa att klistra in ny bakgrund, as you can see. Och leker runt lite, hihi.  Logo for Art Club, sista! kommer att vara pa vara tjocktrojor som vi ska bestalla in snart.

Så designen kommer nog aldrig att kunna fixas, för jag är helt enkelt inte tillräckligt smart.

Det är nu 16 dagar kvar tills kära familjen är här! Helt sjukt. Nästa helg är det prom, och helgen efter det drar jag till San Fransisco igen med Art Club. Sen dagen efter jag kommit hem från san fran, så är min familj här. den helgen blir det graduation och utomhusgig at muleys, ska försöka dra dit så många som möjligt. Efter det drar vi till San fransisco och New york, sen vips är vi hemma i Sverige igen.

Herregud vad livet leker! Blir nervös bara jag tänker på det.

Syns snart, puss.

Okej, så har inte riktigt orkat fixat min lilla katastrof. MEN, jag hjälpte Kimmie skapa en blogg (Inga amerikan bloggar..) och hon är typ sjukt duktig på det!

check it out :D http://www.nonsenseofk.blogspot.com

just sayin..

ciao. jag finns på http://www.ekkinsays.blogspot.com. kom in och hälsa påå! haha.