Apropå Konst

Idag när jag cyklade ned till stan med pappa så förstördes min dag. Och en viss fågels dag också.

När vi cyklade längs gångvägen så hoppar det ut en kråka på vägen. På nått vis så flyttade den sig inte när jag kom heller. Cyklade inte särskilt fort kan jag säga till mitt försvar. Hur som helst, Jag körde alltså över kråkan. Över, inte på. Manglade ned den med mitt framdäck.

Jag skrek. Kråkan skrek.

Den dog.

Tror jag körde över nacken på den. Eller ryggen. Vi hoppas på nacken. Jag känner att jag borde sättas i fängelse för djurplågeri. Eller kanske för vårdslöst cyklande..

När jag kom hem berättade jag det för mamma. Hon sa då att hon förut råkat träffa en fågel mitt i huvudet men en boll när hon golfat. Det där fågeldödandet ligger tydligen i släkten.

 Fågelmördar-gener gör det inte bättre dock, den där kråkan förtjänade att leva minst lika mycket som jag.

Förlåt kråkis, vila i frid.