Den vackra men skräckinjagande sanningen
Håller på att måla en tavla som handlar om att släppa taget. Att släppa taget och låta sanningen ta en. Men på ett bra sätt. Av någon anledning måste jag hela tiden påminna mig själv om just det.
De som sker får ske, njut av färden.
Därför är det så bra med måleri. Det kan beskriva saker som annars tar fasligt lång tid att beskriva med ord, och som oftast inte ens förmedlar något, det är bara prat.
Den är dessutom målad utan penslar. Vilket betyder att jag blir ett färgmonster, Fantastiskt med färg över hela händera och upp över armarna. Och kanske lite på näsan. Man är som en levande regnbåge. Och det kan ju bara vara bra, eller hur?
Dessutom behöver vi alla lite färg tror jag.
De som sker får ske, njut av färden.
Därför är det så bra med måleri. Det kan beskriva saker som annars tar fasligt lång tid att beskriva med ord, och som oftast inte ens förmedlar något, det är bara prat.
Den är dessutom målad utan penslar. Vilket betyder att jag blir ett färgmonster, Fantastiskt med färg över hela händera och upp över armarna. Och kanske lite på näsan. Man är som en levande regnbåge. Och det kan ju bara vara bra, eller hur?
Dessutom behöver vi alla lite färg tror jag.
