Vi syns bland tallarna och trummorna

Gitarren är packad, skivorna är snart brända. Solbrillorna och conversen ligger i ett buller med resten.

I Helgen kommer man vara extra färgglad, bli trött i benen, lyckorusig, skratta åt allt, få ont i öronen och utöka sina armbandssamling.

Låt mig säga ett ord som fyller allt detta: Urkult.

Vi ska inte ens glömma cdspelaren i år. LOVELY!


Identitetskris

Jag brukar färga bort min mörka utväxt emellanåt. Har dock aldrig lyckats färga håret flera nyanser mörkare än vad det var. Typiskt mig. Jag vantrivs.

Syster säger dock att det inte är så stor skillnad (halvsanning) men det är fortfarande FEL. Det är jobbigt att se en annan person i spegeln.

Ikväll blir det blondering, innan jag kraschar spegeln!

Urkult om två dar, USA om två veckor.

/Brownie



Ingen kan stoppa mig när jag bara rullar fram

Nu har man köpt en resväska. Den är stor och grå och inte alls särskilt tung. Tomma väskor är inte så tunga har jag kommit fram till. Det kändes som om jag just gått ut från flygplatsen när jag rullade den på coops parkering. Så där så det riktigt väsnas om däcken.

Gå ut från flygplatsen med en tom väska.. Det är inte en allt för vanlig känsla.

Helt fantastiskt svårt ord att stava.

Propertionerliga..

VILKET OTROLIGT DUMT ORD! Får ju huvudvärk bara av att titta på det.

..Hur stavas det egentligen?

Rubrik; Flicka exploderade på flygplats

Om 23 dagar sitter jag på ett flygplan som tänker korsa Atlanten och inte tänker fara tillbaka med mig förrän tio månader senare.

Ord. En mening. Tankar.

Det är allt det är för mig just nu. Jag är inte ett dugg nervös, vilket i sig gör mig nervös, borde inte jag få panik snart? Inget har någonsin känt så overkligt, när det är precis tvärtom. Som en drömm jag har haft ett tag nu, och alla bara råkar veta om den.

Tja, när jag står där med övertjocka väskor och ska krama hejdå till familjen blir det nog inte lätt. Då skulle det inte förvåna mig om jag tar all nervositet som har laddat upp i mig från hela året och exploderar.

Intressant i sig, men det är ju bara en drömm. Eller?





Är det inte musiken är det träning

Efter att ha slötittat på tv som den degklump man är föreslog fius att vi skulle ut och springa efter hon varit på jobbet. Nej sa jag. Jobbigt att röra på sig ju. Jobbigt att svettas.

Sen började vi prata mer om träning, och vad pepp man blir utav det! Här ska tränas!

Eftersom man ätit som en gris idag, något jag mår mentalt dåligt och får "kommer dö i förtid"-tankar av, så känns det bra att sträcka på musklerna lite. Jag hatar degklumps känsla. Nu får det vara nog.

Fysiskt bra = Psykiskt bra.

Ut och hoppa med mig!

Jag tycker ni som läser ska bli medlem på www.shapelink.com (träningsdagbok). Så kan ni ju försöka slå min träning om ni kan. Adda Ekkin för tusingen :D 

Min vän gitarren och jag

Det här klippet har jag publicerat förut, men man kan alltid behöva en refreshment.

 

Gitarren har hängt på väggen väldigt länge nu. Men det här klippet fick mig att inse varför man vill spela.

Att få höra hela publiken tystna och nästan hålla andan, att känna hur alla lyssnar på varenda ton, varenda ord. Att känna att alla i hela salen får samma känsla bara av musik. När den andra gitarren kommer in på slutet vill jag nästan gråta av välbehag. 

Något att sträva mot.

Kanske dags att plocka ner sin käre vän och börja nöta på fingrarna igen, vad tycker ni?


Fascination

Alla skriver så djupa och livserfarna blogginlägg nuförtiden (Iallafall i mina kretsar). Bob Hansson smittar?

Sånt är svårt. Att kunna skriva om tankar utan att man gräver ner sig i massa deppigheter. Jag är imponerad av de som lyckas.

Man ska ju skriva från hjärtat, så det blir ärligt. Jag kan inte, kan inte alls vara en sån som lyckas vara öppen med alla tankar och fortfarande så galet positiv. Som tur är det ju inget som kräver det heller, men det faktum att jag själv har så svårt för det gör mig mer imponerad av de som har enkelt för det. Och fascinerad. Fascination. Ett av världens finaste ord. Och låt för den delen (sidospår..)

Jag har dock en tanke idag som jag har lust att skrika ut:
 -Jag vill ha en katt! En sån som kurrar när man petar på den, och är inte lika höjdrädd som Kaninen. Ytlig tanke, men stark i sig iallafall. Det duger så säg :)

Kram! /Blondie

Träningsinställning

När jag gick från planen efter träningen idag kändes det verkligen skit. Helt katastrofalt självplågande dåligt.

Träningen gick inte så bra. Känns som om jag kämpar sönder mig för att bli bättre hela tiden, men utan resultat. Helst av allt vill jag skylla på omgivningen även fast jag vet att det är min egen inställning som måste ändras. Inte bara idag, alltid.

Tomma ord. Lätta att säga, svårare att mena.

Efter en rejäl funderare har jag kommit fram till att man kanske inte ska kämpa så mycket. Inte bita sig fast i höga mål. Ambitiös är bra, men om man tar minsta lilla felsteg som ett stort nederlag så blir det inte roligt längre. Man måste ju kunna ha roligt för stunden.

Nu har jag skrivit ned det, hoppas jag kommer ihåg det också. Ibland får man tvinga saker att bli mer än tomma ord, även fast man får huvudvärk.

RSS 2.0