Apropå Konst

Något som gör att det gör ont i hela mig samtidigt som jag är lycklig enda ut i tårna. En speciell känsla mina damer och herrar.

Jag vet att jag tjatar, men det kommer bli så otroligt in i helvetes jävla asjobbigt att lämna mina esteter! Min plan var inte att jag skulle hitta så underbara människor på en gång. Jag skulle gå ett år på skvadern, möjligtvis lära mig spela gitarr lite bättre, sedan åka till USA i ett år, och sen efter det plugga vidare två år till. Planerna är ju fortfarande detsamma, men ingenstans fanns det med att jag skulle träffa alla de här.. Nu. Och lämna dem.. Nu. Eller väldigt snart iallafall.

Det var den onda biten. Nu till den lyckliga-i-tårna biten.

Vi hade så otroligt roligt i Matildas stuga! Herregud. Jag ville inte lämna stället. Nu ska vi ju inte beskriva sönder och förstöra allt, men kan ju säga att det var överdrivet lyxigt, överdrivet skrattigt, man kände sig överdrivet bekväm och alla bidrog till överdrivet bra stämning. Den här helgen kommer bli ett stort minne känner jag. Långt framåt kommer vi nog fortfarande säga "Kommer ni ihåg när den och den gjorde det där och det där hos matildas stuga i ettan?"

Överdriver jag nu?

Jag tror faktiskt inte det.

KRAM!