Apropå Konst

Ben har försökt lära sig prata svenska. Jag skrattade nästan så jag grät igår. Av någon anledning så vill han härma min accent också, vilket resulterar i att han låter som italienarna i lady och lufsen. Han lärt han säga "Jag spelar gitarr" och "Jag pratar inte svenska". När det går att höra, han lägger in så mkt R och L så man blir förvirrad.

Och skrattigt glad. Är jag på dåligt humör kan jag bara be honom säga något på svenska och hela min dag blir genast bättre.

Amerikatter, vad ska vi göra med dom? Haha.

Fick just lite bilder från när vi volleybolllaget var och såg match mellan Hawaii-Reno, och volleybollavslutningen :) Det här är alltså november.


Kimber, Hawaiis första centerspelare, and moi


Inte så effektfullt när både jag och Kimber är långa, men Kimber är  1,80.
Förstår ni hur lång Hawaiis andra centerspelare måste vara? :o


Lagets seniors. Jag, Julia, Marvi och Savanah.

Musikbloggen har tagit en dusch (äntligen) gått för att få manikyr, snoffsat upp sig lite, och finns nu på http://www.ekkinsays.blogspot.com
osynlig länk ovan..

följ, njut, och ta del av mina kullerbyttor i musiken :)

"Det minsta man är skyldig sina drömmar är att tro på dem och jorden är rund för att vi lättare ska kunna halka in i varandras famnar." - Bob Hansson

Jag önskar jag hade jättestor kontrolldosa för livet. Så jag kan trycka på pausknappen, ta det lugnt och sen trycka play igen när jag känner att jag är redo att ta itu med mitt liv.

Ungefär som när pojkarna (jag generaliserar inte, menar pojkarna jag umgås med för jämnan) spelar Masseffect och de pausar mitt i battle för att tänka ut vad de ska göra nästa steg. Tänk om man kunde göra så.

Det är ju det Grätnäs är bra för! Min personliga pausknapp.

Det ironiska är att jag just insåg att vi förlorar en timme inatt.

Lugna ner dig liv! Vad an denna brådska?

Missförstå mig inte, mitt liv är bra. Jag orkar bara inte leva förtillfället.

Det där lät ju inte alls självmordsaktigt.

Nej kära vänner, jag kan inte sluta skämta om självmord heller. Vi har alla våra brister.

Men seriöst, om någon råkar sitta på kontrollen så hojta till. Eller kanalen om du förstår det bättre.

Du vet vem Du är.

Kram.

Radbrytning.

Godnatt.

Skolan börjar inte förrän kvart i elva, så var ute och sprang en runda imorse. Kändes överdrivet bra, med tanke på att jag gick största biten. Solen sken, Lars winnerbäck i lurarna och fortfarande så där härligt lugnt ute som det är på morgonen.

Har inte tränat på veckor. Gitarren har nästan tagit över mitt liv. Vilket är bra i sig, men känner hur jag sakta börjar bli stressad över att måsta lära mig nya låtar och repa.

Så det är bra att andas. Sov till halvåtta (vilket är länge för mig nuförtiden), frukost, springa, duscha, kaffe, och snart kommer Reese och hämtar mig för att dra till skolan. Har bara economy och government.

Känner mig sofistikerat lugn. Dessutom blir det att jobba med Art Club efter skolan, vilket jag tror är måla fönster på sjukhuset, så helt gitarrlös dag. Känns hyfsat bra.

Mysigt vettigt och hälsosamt. Vet inte riktigt om jag beskriver dagen eller mig själv med de orden, men det är så det känns.

Dessutom glittrar snön på träden.

Kram!

Ja, jag var medveten om att jag inte kunde höras så bra. Men ni missade inget, bara konstigt babbel som vanligt!
Videobloggandet kanske kommer, så otroligt svårt att sitta still och prata långsamt.

Thomas, du fick mig att tro att aliens attackerade igår natt. Mobilen lyste upp mitt i natten och började blinka som tusingen. Fast en glad alienattack :)

Jag har funderat mycket på perfektionism och "så ska det vara"-tvång på sistone. Vill inte erkänna att jag har hemlängtan, att det finns saker jag ångrar och saker jag inte vågar. Så låser in allt i en låda i mig och sen måste man gå omkring och bära runt den, ha ont och vara skamsen för att den finns. Det är så mycket som är bra i mitt liv just nu. Det känns som om jag är otacksam om jag inte är glad över det.

Men det borde inte behöva finnas en låda. Det är ingen som förväntar sig att jag ska vara perfekt och konstant lycklig. Eller snarare, man kan vara lycklig utan att vara felfri.

Det känns som om jag snuddar vid tankar som kan få mig att acceptera mig själv, men kan inte riktigt greppa taget. De slinker iväg som en hal tvål när jag försöker.

Ni kanske känner er förvirrad nu. Desamma kära vänner, desamma.

Godnatt!

Jäklar, videoblogga är svårare än vad jag trodde. Tänkte publicera den här bara för att en epic fail får mig att skratta.

Nämen helst seriöst, det kanske blir videoblogg i framtiden. Fast då ni faktiskt kan höra vad jag säger.

PS: SÄNK VOLYMEN NÄR JAG PLOCKAR UPP GITARREN. Bastonerna får ashög volym av nån anledning.



Original Video - More videos at TinyPic

Tänkte dra ut och springa i våren. Hamnade framför datorn med en skål glass. Märkligt vad svårt det är att kontrollera sig själv. Kan ju tycka att människan borde ha utvecklats tillräckligt för att stå emot såna frestelser.

Fast det var en väldigt god glass må jag säga.

Har märkt att när jag bloggar och pratar med folk hemmavid så trallar jag bara och säger att livet är helt underbart och perfekt, typ. Som om jag måste passa in i någon sorts ram av förväntan och försäkra alla att mitt liv här bara är helt glittrande fantastiskt.

Mitt liv är faktiskt överdrivet bra, bättre än vad jag ibland tror jag förtjänar.

Men det är inte perfekt. Skolan här är bedrövligt tråkig. Högstadiet all over. Jag tror kommunala skolor tar fram det värsta i mig. Upptäckte idag när jag skulle vänta kvar på skolan innan musikalträningen börjar att det finns inget rum alls för att plugga efter skoltid. Inte ens bänkar i korridorerna! Så satte mig utomhus och tackade solen för att den var så fin och varm.

När jag kommer hem kommer jag uppskatta Skvadern som aldrig förr. Och Bussarna! Jag skulle ge mycket för lokaltrafik nu alltså. (lokaltrafik, heter det så?)

Fick lite lust för att säga "Amen" nu. Vilken märklig impuls.

KRAM!/Elin.