Apropå Konst

Tänkte dra ut och springa i våren. Hamnade framför datorn med en skål glass. Märkligt vad svårt det är att kontrollera sig själv. Kan ju tycka att människan borde ha utvecklats tillräckligt för att stå emot såna frestelser.

Fast det var en väldigt god glass må jag säga.

Har märkt att när jag bloggar och pratar med folk hemmavid så trallar jag bara och säger att livet är helt underbart och perfekt, typ. Som om jag måste passa in i någon sorts ram av förväntan och försäkra alla att mitt liv här bara är helt glittrande fantastiskt.

Mitt liv är faktiskt överdrivet bra, bättre än vad jag ibland tror jag förtjänar.

Men det är inte perfekt. Skolan här är bedrövligt tråkig. Högstadiet all over. Jag tror kommunala skolor tar fram det värsta i mig. Upptäckte idag när jag skulle vänta kvar på skolan innan musikalträningen börjar att det finns inget rum alls för att plugga efter skoltid. Inte ens bänkar i korridorerna! Så satte mig utomhus och tackade solen för att den var så fin och varm.

När jag kommer hem kommer jag uppskatta Skvadern som aldrig förr. Och Bussarna! Jag skulle ge mycket för lokaltrafik nu alltså. (lokaltrafik, heter det så?)

Fick lite lust för att säga "Amen" nu. Vilken märklig impuls.

KRAM!/Elin.