Min vän gitarren och jag
Det här klippet har jag publicerat förut, men man kan alltid behöva en refreshment.
Gitarren har hängt på väggen väldigt länge nu. Men det här klippet fick mig att inse varför man vill spela.
Att få höra hela publiken tystna och nästan hålla andan, att känna hur alla lyssnar på varenda ton, varenda ord. Att känna att alla i hela salen får samma känsla bara av musik. När den andra gitarren kommer in på slutet vill jag nästan gråta av välbehag.
Något att sträva mot.
Kanske dags att plocka ner sin käre vän och börja nöta på fingrarna igen, vad tycker ni?
Kommentarer
Postat av: Ollibolli
Jag tycker att det låter som en utmärkt idé!
Trackback
