Apropå Konst

Jag satt och lyssnade på Yellow - Coldplay på Spotify (Fridis och jag ska spela den på Torsdag) och eftersom jag sökt på "yellow" så kom det efter ett tag en annan låt upp. Yellow - Yann Tiersen. Jag blev fullkomligt förälskad.

Sökte upp lite, han är visst en grymt känd fransk kompositör. Gjort soundtracket till Amelie från Monte Marte dessutom.

Underbart.



Jag är stressad, det måste jag erkänna. Det känns som om jag har misslyckanden framför mig. Petitesser tycker nog de flesta, men dessa petitesser får mitt hjärta att skena och min panna  att rynkas. Matteprov imorgon och spelning på Torsdag.  Tur att Tiersen kan lugna ner mig lite. Fast det blir en konstig känsla, hjärnan går på högvarv och kroppen sover.

Av att sitta och lyssna på piano musik och plugga matte (Yes, det är min Söndag) Så kommer jag in i att önska att jag var odödlig. (Inspirerad från Cullens). Tänk om man kunde ha all tid i världen på sig att lära sig allt. Kunna och förstå det man ville. Då skulle jag också sitta vid en vit flygel och låta fingrarna leka över tangenterna, veta precis hur jag ska lägga alla melodier. Kunna räkna ut alla matematiska problem och ändå ha tid att tänka över livet. Ingen brådska.

Tyvärr har jag ju inte all tid i världen. Även fast man har ganska mycket. Men livet är ju inte till för att lära sig saker enbart, då kan man prata stress. Suck. Nu ska man återgå till ha näsan i matteboken. Matte B är svårt.

Jag ber om ursäkt för detta långdragiga inlägg, det känns som om jag inte kan få ner det jag tänker riktigt, utan all blir bara ytlig sörja. Ahja.

Ha en fin dag, kram!