Apropå Konst

Jag har aldrig kunnat spela poker. Det känns som en sak man borde kunna, speciellt när jag flyttar till Nevada nästa år (Vegas baby, Vegas). Dessutom är Gambit bäst i världen.

Hur som helst, efter att på lunchen ihärdigt och flitigt pluggat matte med min käre vän och kollega Dario, varning för världens längsta mening, och börjat på kapitlet 'Sannolikheter' så började jag komma in i tänket om hur coolt det vore om man kunde räkna ut alla chanser och sannolikheter i huvudet på cirka två sekunder. Man skulle ju vara helt grym på kortspel då. Jag delade denna teori med den kära vänner och kollegan, men han sa bara att det är fusk och kallas att räkna. Inte då, sa jag.

HUR SOM HELST! Idag tar det lång tid att komma till saken..
 Jag fick en extrem lust att bli jättebra på kortspel. Så Dario lärde mig både Texas hold'em och Black jack. Ojojdå. Tänk att han kunde det. Det är helfestligt att använda alla uttryck, kändes som om jag satt på en rökig salong i en spelhåla med klirrande ljudet av spelautomater i bakgrunden. Fast vi spelade om kritor istället för pengar.. väldigt proffsigt.

*harkel*;
-"Hit me!"
-"Jag lägger mig"

-"Dealer wins"
-"check"
-"fould"

-"Jag höjer"

Samt mitt mohahaha-skratt varje gång jag vann. Vilket inte händer så ofta, förlorade black jack sex gånger på raken.

Det jag vill komma fram till är att det är väldigt svårt att räkna ut sannolikheter.

Ja, det var det. Samt att kortspel är bäst i världen. Dock skulle jag ha blivit ruinerad om jag spelade med riktiga pengar.

Jag hoppas det här kan tillfredställa Johannes. Fri tolkning!

/ EKKIN THE POKER FACIST