Apropå Konst

Äntligen kan man andas. Har nu gjort klart förberedelserna för den muntliga presentationen av boken Huset vid vägens slut - Magnus Nordin (tack för lånet wesse, du ska få tillbaka den!!). jag gillade den boken, allt som handlar om hjältar får kramar av mig. Det gick bara på tjugo minuter att göra förberedelserna, så förstår inte varför jag haft sådan ångest. Jag + Skolångest = Sant.

Får komma ihåg att inte prata så otroligt supermega asfort bara. Och inte för mycket. Förra gången jag gjorde muntligt drog jag över med den tid vi fått gånger två. Jag förstår inte hur jag kan dra över så mycket när jag pratar så fort? Jag måste ha en massa att säga!

Det känns att livet börjar rulla igång igen, nu efter jullovet. Visst gnekar det lite i hjulen, men framåt går det!
Kommer ha fullt upp om två veckor. Då läser jag Matte A i överdos, repar med Dario inför Öppet hus (ahmaagod, jag ska sjunga.. inför folk!), tränar volleyboll som ett as inför U19, och skriver låtar och spelar in med Fridis.

Nu ska jag däremot njuta av att inte göra ett piss.
Jag tror jag hittat en röd tråd i bloggen. Den går ut på att rabbla upp allt jag är upptagen med och kommentera att jag ska njuta av att göra ingenting. Logiskt och fint. Toodles! 
.